Jag har haft ett väldigt osunt sätt att se på mig själv, jag har bokstavligen hatat mig själv under en väldigt lång tid. Jag förstod inte hur illa det var förens jag började på gymnasiet. Det var då jag mådde som sämst! Jag var verkligen duktig i skolan innan jag började där. Utan att skryta, en av de bästa i min klass. Fick full pott på mina prov och MVG i det mesta jag gjorde. Jag kände mig smart och duktig. Men sen kom allt annat i fatt mig, nu var det inte skolan som var viktig, hur man såg ut verkade vara viktigare. Att gå från något man aldrig tänkte på, till så det var på gymnasiet blev för mycket, jag funderade ständigt på vad andra skulle tycka och säga om mig. Att ständigt tänka på hur man ser ut är jobbigare än många tror.

 

I höstas var det första gången jag såg mig i spegeln och sa "Fan vad snygg jag är". Det är framsteg.. Från att ha äcklats av mig själv till att kunna spegla mig och verkligen tycka att jag är snygg och en underbar människa det är stort. För det är jag! Ingen annan ska någonsin få mig att må dåligt. Inte ens mina egna dumma tankar.

I Looooove myself .